Bohulten (Edvard Nilsson)

===== SIDA 1 =====

Bohulten (Edvard Nilsson) 578

När Kinnareds kyrka renoverades 1937 var Edv N. som skicklig stenarb och sementarbetare anlitad för förkommande dylika arbeten. I egenskap av riksan- -tikvariens ombud övervakades arbetena av museechefen doktor Salven i Halmsta Edvard Nilsson behagade att driva en smula med doktor Salven och glömde, möj- -ligen med avsigt hans titel vilket föranledde Salven att lämna Edvard sitt visitkort, där naturligtvis doktorstiteln hade första plats. Edvard tog emot och bockade och tackade djupt för äran.

Så hände sig att Edvard hade varit i Halmstad och befann sig på tåget på väg hem till Anna - Charlotta. Edvard var i en mycket upprymd sinnesstämning och var kanske en smula djärv i sina ord, vilket föranledde en dam att göra konduktören uppmärksam på att Edvard var onykter och borde tillsägas att föra

i ett mera hyfsat språk. Konduktören följde uppmaningen och när han sagt sin mening tog Edvard fram visitkortet han fått av doktor Salven och lämnade dett: till konduktören som mycket förlägenbad om ursäkt för misstaget.

En nästan lika historia fick vi i T.V. rutan, programmet ;Hörnan. Den his- -torien var så: En herre hade tagit plats i en kupe för icke rökare men om han icke hade observerat detta exkr hur det var, så tände han en sigarr och bolmade på av hjärtans lust. När konduktören gick genom vagnen gjordes passa- -geraren uppmärksam på förbudet. Rökaren fortsatte emellertid och då var det en myndig herre som påpekade att konduktötens order skulle åtlydas. Det blev inte heller nu något resultat och då tog den myndige hern upp sitt visitkort, och överräckte detta till den rökande medpassageraren. På kortet stod:General - -direktören vid statens järnvägar N.N. Denne tackade och stoppade kortet i fiekan. Generaldirektören steg av ix vid cetralstationen i närmaste stad men, mannan rökaren, fortsatte med tåget. När konduktören nästa gång gick ronden satt samme man ock hade tänt en ny cigarr och rökte,varför konduktören ganska

| uppbrakt tillhöll honom det orätta i hans beteende. Då tog rökaren en myndig ton och undrade om inte konduktören kunde se skillnad på folk, och framlämnade visitkortet han fått av generaldirektören vilket gjorde konduktören stum.

j Jag erinrar mig i detta sammanhang att jag en gång på en kongress i Fal- -kenberg anordnad av D.K.S.N. fick vid en gemensam lunch till sidokamrat en herre som jag försökte bekanta mig medipå mitt rättframma sätt. Denne lämnade då sitt visitkort med namnet, och som titel kinamissionär. Jag tänker mig om, jag skulle behagat skämta med någon och utgå mig för kinamissionär.