Boråsbäcken, Boråskärret och Pynglingabäcken

===== SIDA 1 =====

Boråsbäcken, Boråskärret och Pynglingabäcken.

Där flyter en liten oskyldig bäck i skogen, och nedanför den är ett kärr där bäcken i sakta mak letar sig vidare på sitt lopp mot större vattendrag.

En ganska vanlig företeelse. Men denna bäcken har fått ett ovnaligt namn, den kallas,Boråsbäcken, oci kärret nedanför kallas Boråskärretö

Här har för mycket länge sedan begåtts ett hemskt brott och därför säger de äldre i byn att här spökar. Någon har berättat att det synts en uppräckt hand i kärret o.s.v.

En boråsknalle kom sent en kväll in i en gård i Björsjö och visade de varor han hade att sälja. Eftersom det var rätt sent erbjöds han att stanna över natten men han avböjde, Kanske var det föraningar eller ock- så att stället inte var välkänt, Han tackade för erbjudandet och som han väl kände vägen ansår han att det ej skulle möta svårigheter att ta sig fram till nästa gård, Stensered där han hade tänkt sig att övernatta.

En dräng i gården hade sett att knallen hade många pengar på sis, och kom på onda tankar att råna gubben när han gick igenom skogen. Han gick | därför i förväg ut och till den närbelägna skogen där han ställde sig i försåt vid vägen där knallen skulle gå. När knallen kom dit där drängen sömt sig blev han ihjälslagen av denne varefter han rånades på vad han hade av värde. Sedan grävde mördaren ned den döde nödtorftigt i kärret. > Tiden siok sin gång. Boråsknallen var försvunnen, han saknades väl någonstans men ingen visste vart han tagit vägen.

Så kom tiden för slåttern och byns manfolk var ute för att slå. Då får man se en svart fågel flyga med en människohand i näbben. Man kan

7; förstå att det väckte fasa bland karlarna, kanske man kom att tänka på den försvunne knalleni; Sannolikt gjordes undersökning och den döde hit- -tades nog också, En av männen, kanske en tillkallad s.k. klok man använ- de sig nu av det uråldriga sättet att avslöja en märdare, det s.k.

Me blodprovet. Han framställde därför frågan? Är någon här saker till detta så låte han blod. Genast fick en av drängarna en våldsam näsblod och förskräckt flydde han därifrån, Han förstod att han var upptäckt och skyndade hem till sin husbonde och berättade vad som hänt. Husbonden gav honom en häst med orden! Rid i Guds namn. Hästen flyttade sig ej från stället. Rid i djävulens namn då ! Då försvann häst och ryttare i rök och damm.

Sådan var många människors livstro förr, att de trodde på Gud och djävulen,som två oerhört starka makter av vilka man kunde bedja om hjälp, i vilken situation som helst. Var det något gott man ville så vände man sig till Gud, men var det motsatsen något ont man ville ha hjälp till så anropade man den onde djävulen som var nästan lika stark han, i alla fall en aldrig övervunnen måtståndare till Gud.

===== SIDA 2 =====

Återstår, Pynglingabäcken. Därom är tillsvidare icke mycket mer än namnet att berätta. Det är en mycket liten obetydlig bäck men har varit tillräcklig att sätta folktro och fantasi i rörelse. Själva ordet, Pyngling , är översatt detsamma som mina paket eller rättare knyte. En liten ryggbörda av säd till kvarnen kallades också en liten pyngling. Kanske namnet har förändrats så att det ursprungligen varit Pysslingabäcken. Det skulle passa bättre. Pysslingar, var egentligen de avlidnes andar som man vill kläda ut till tomtar, gårdstom- eten jultomten o.s.v. Skogens alla mystiska väsen, Skogssnvan, Älvorna, Älva- -Bpelet och Necken kunde hålla till vid vilken liten bäck som helst med ett litet vattenfall och en skogsglänta. Kanske det bör tilläggas att bäcken finns någonstans på Björsjö marker i fall någon kom på iden att leta reda på den.

; Sagan om den förtrollade haren. a "> Han var mycket fruktad trollharen. Det bådade svåra olyckor att träffa samman med denne. Det kunde hända när som helst och var som helst. Till och med i kyrktornet kunde den uppebara sig.

I Villstads socken fanns för något mer än hundra år sedan en mycket känd urmakare, Carl Nilsson i Slätthult. Varje någorlunda välbärgad bonde i : Kinnared beställde och himtade en klocka i Släthult. Men något gammalt silver måste beställaren hava med sig att insmältas i metallen för att klangen i klockorna skulle bli god men det var nog också en annan avsigt, att hålla onda makter borta från klockan. Han var utomordentligt skicklig i sitt yrke Carl Nilsson så skicklig att det troddes att han stod i förbund med den onde.

Han hade just färdigställt ett förnämligt urverk i en kyrka då en vit hare

uppenbarade sig för honom i kyrktornet. Urmakaren förstod nu vad det gällde.

Haren kunde tala. Nu återstår för dig två saker att välja på,sade han,

Antingen skall du hoppa här från tornet ned i marken, eller och gå en fåne i din återstående tid. Han tyckte det var för svårt att hoppa från tornet och valde det senare. Han blev aldrig sig lik mera. Det var farlkgt att stå i förbund med trollharen men till en tid kunde det ' på bra. Den kunde användas att tjuvmjölka kör och således frånhända grannarna deras inkomst från ladugården.

En soldat Vesterdal som en tid bodde i Maås gav sig ut på jakt en påsk- -dagsmorgon, säkerligen med viss avsigt. Det var tidigt på morgonen vid so- | lens uppgång. När han kommit ett stycke in i skogen till en högt belären glänta får han se en naken kvinna som står och ropar: Så långt som min röst höres skall allt sank (grädde) vara mitt. Nej tack trollkona, utropade Väster- =dal och lossade ett skott mot kvinnogestalten som hastigt försvann.

Trollharen finns i många variationer, men undermeningen är alltid den- -samma, haren är en ond ande som klädt sig i ett djurs skepnad och förleder människorna till onda gärningar och synd under skenbar framgång, för att små- -nin;zom taga människans själ i vederlag.