En stor förändring för hemmen

EN STOR FÖRÄNDRING FÖR HEMMEN

På 1930-talet gjordes allt arbete i hemmet för hand. Man skulle själv så sitt lin, som skulle användas till så mycket. Man fick se till så att man hade en lämplig jordbit att så linet på. Det skulle sås på vallplöje i maj månad. Det fick inte vara något ogräs. Linfröet hade man tagit vara på från föregående års skörd. Det var vackert att se en blommande linåker. Under sommaren fick man rensa från ogräs. Då fick man gå barfota, för man fick inte trampa ner några strån. När det sedan var lagom moget skulle det ryckas upp och bindas i små kärvar, som skulle torka på rie. När det var torrt skulle det köras in och repas, så att alla frön kom bort. Fröna skulle tas väl vara på. Linet lades i större buntar. Dessa skulle sedan, när det blev en regnig höst, läggas ut på lämpligt ställe och rötas. Där fick inte komma några djur, som trampade ner eller förorenade. Vid rötningen frigöres fibrerna i stjälken.

Sedan skulle linhalmen torkas och värmas, så att det gick att bråka linet. Förr hade man bastu, men vi eldade i en djup håla och lade nät över. Sedan torkade vi halmen däröver. Man fick passa mycket noga. Sedan hade man en linbråka, som man lade linet över och hackade bort allt skal. Detta kallades bråkning. Därefter frånskildes de lossnande veddelarna av stjälken, de s.k. skärvorna, genom skäktning med en skäktkniv. Sedan fick lintågorna genomgå häcklingen. Man drog då lintågorna genom en häckla, liksom kamma dem, fick man fina tågor som sedan gick att spinna till garn. De finaste tågorna spanns till ett fint garn som användes till dukar. Det grövre linet kallades för blåner och spanns till garn som användes till handdukar.

Det var när julen och julkalasen var över som spinnrocken kom fram. När garnet var spunnet skulle det tvättas och hängas ut för blekning. Det skulle vara starkt solsken och snö. Garnet fick hänga ut natt och dag i c:a 14 dagar, då hade det blivit mycket ljusare. Sedan skulle väven sättas upp och man skulle hinna väva en längd innan vårarbetet började. Man odlade inte lin varje år, utan det fick bli när garnet var slut.

Nedtecknat av Alice Johansson, Maås, Kinnared