Magister Samuelsson 1

Magister Samuelsson

Magistern var bliven godtemplare och om jag inte är fel underrättad så var de han som bildade den första logen här. Men efter någon tid glunkades det om att skolläraren brutit sitt nykterhetslöfte. En av styrelsemedlemmarna fick i uppdrag att göra den erforderliga undersökningen och valet hade fallit på Stjernfeldt, stationsskrivare vid järnvägen, att tala med skolläraren. Stjernfeldt tog tillfället när skolläraren hämtade sin post i luckan på stationen. Hur är det magistern? Det sägs att Magistern brutit sitt nykterhetslöfte! Nä, det kan jag väl aldrig tro. Jo, säger Stjärnfeldt; Det skall ha skett vid ett lärarmöte i Falkenberg med middag efteråt. Jaså säger skolläraren. Nä det tror jag inte! Vi fick två matsupar till maten och en cognac efter till kaffet, men det var väl ingenting. Ja men då har ju magistern brutit och vi måste stryka honom. Ja, stryk syndaren, så skriver jag in mig i Gryteryd, där får dom supa så mycket de vill, å där är Träsko Lasse ordförande.

När skolläraren blivit pensionerad bodde han på Smedjebacken. Dottern Greta skötte hushållet och Leddy S:t Bernhardshunden, var som familjemedlem.

En dag upptäcktes att hunden fått en knöl i nacken och detta gav anledning till att magistern tog Leddy med sig till stationen för att resa med tåget till Torup och rådfråga veterinär. Magistern köpte biljett för sig själv och hunden och så väntade man på tåget skulle komma. I väntsalen befann sig några banarbetare som gått in där för att äta frukost. En av arbetarna var intresserad för hunden och skolläraren talade om hur det var fatt och att de skulle åka till doktorn. Banarbetaren upptäckte då att där var en jättestor fästing som bitit sig fast och orsakat svulsten. Han tog bort fästingen och visade magistern den. Då behöver vi inte resa, Gud vare tack och lov för de. Och magistern fick tillbaka vad han betalt för biljetterna, och den gamle magistern och hunden gick nöjda och lyckliga hem till sitt igen.

En dag kom en gammal f.d. kollega till Kinnared för att hälsa på magistern. Han hade i förväg annonserat sin ankomst och magistern mötte vid tåget. Sannolikt var det så att den besökande inte var så välkommen ty händelserna utvecklade sig på ett egendomligt sätt. Magistern föreslog att vi går till Sandbergs kafé och dricker kaffe. När kaffebrickan ställts fram lägger magistern beslag på allt vetebrödet och hänvisar gästen till det övriga småbrödet med order: Det där krafset kan du få för det vill jag inte ha. När kaffet druckits reser sig magistern och säger! Adjö med dej! Det var hjärtans roligt att träffa dig. Nu går jag och Leddy hem till Smedjebacken, och så var det slut med träffen.

Komminister Almegren och magistern träffades nere vid stationen. Komministern försökte med komplimanger om den vackra hunden mer eller mindre ärligt menade, och undrade vad hunden äter för något, om han tycker om ben? Jo du, tacka för det. Kom då hem till oss så kan hunden få ben att tugga på. Någon dag senare kom magistern och hunden till prästgården för att hämta det som lovats dem. Nu var sån otur att prästfamiljen inte var hemma den dagen och hushållerskan hittade inte något vidare i den vägen. Pastorn med fru skulle komma med ”snälltåget” 19.30. Där möter magistern med sin hund och utbrister! Du var allt en f----d skitstövel. [Pastorn och] frun blev mycket förlägna för den officiella mottagningen. Det hör till historien att på den tiden var perrongen en sällskapsplats för ung och gammal. Gå fram till tåget på kvällarna och träffa vänner och bekanta och höra senaste nytt.

Kyrkoherde Gadd ville han gärna retas med. På något sätt hade han fått tag på ett fotografi av kyrkoherden som på ett mindre lyckat sätt framhöll kyrkoherdens väldiga mage. Detta hade magistern låtit förstora i samma format som två stora väggtavlor med kung Oskar den andre och drottning Viktoria som prydde väggarna i skolsalen. Ramen hade han yxat till av ohyvlade bräder och bilden hängde han sedan mellan kungens och drottningens bilder. Kyrkoherden bad bevekande att han skulle taga bort den rysliga tavlan: Det blir väl ingen annan råd än jag får ta bort så får kung Oskar och drottning Viktoria flytta samman igen.

Magistern var mycket angelägen om att pojkarna lärde sig att simma ordentligt och tillät därför icke att någon maskade. Så berättas det att det var en pojke som vid ett badtillfälle inte ville kläda av sig. Varför skall du inte bada frågar magistern. Mamma sa att jag får inte bada för jag är förkyld. Du skall bada säger jag och så kastade han i pojken med kläderna på. Där var djupt i klockehöljen och pojken sjönk som en sten. Han sjönk skrek de andra pojkarna! Då får vi väl dra upp en då och magistern halade upp honom. Ja nu är du så våter och lajer så nu får du gå hem till mor. Efteråt sa magistern, Nu får vi allt höra av hans mamma innan kvällen. Och det lärer ha gått så också.

En av barnens mammor skickade i välmening en spann råmjölk med en av pojkarna till magisterns fru. Olyckligtvis gick det så att magistern själv tog emot mjölken. Sånt tycker jag inte om och så hällde han ut mjölken på pojken.

Gamle magistern var lynnig så det räckte till. Det var något jubileum, sannolikt hade han tjänstgjort i 20 år. Skolrådet infann sig och överlämnade en snusdosa i äkta silver. Men av någon anledning passade inte saken eller de uppvaktande för de fick avsked på grått papper, han ville inte ha presenten.

Då lyckades det bättre när forna elever uppvaktade honom på hans 70-årsdag. Nog för att deputationen var en smula bekymrade hur magistern skulle ta saken men man hade räknat rätt när man började med att bjuda på cognac så att humöret kom på rätt våglängd. Kamrer Johnasson sa i sitt hyllningstal att man hyst farhågor för att magistern ej skulle uppskatta meningen. Det skulle väl varit okristeligt när ni kommer så hederligt.

En dag berättade magistern för skolbarnen att han drömt så märkligt. Kan ni gissa vad jag drömde: Nää! kom det som ett sus från klassen. Jo jag drömde att det stod en stege rätt upp i himlen. På den skulle jag gå men för varje steg som jag tog skulle jag skriva ett streck med en krita för varje synd jag begått. För ändamålet fick jag en krita som var en halv aln lång. När jag gått en stund möter jag kyrkoherde Gadd på väg nedåt. Vart skall du gå frågade jag. Jo jag måste hämta mera krita.

[Redaktionell not: Den inledande delen av sidan 2 fortsätter direkt från sidan 1. Orden inom hakparentes har lagts till för begriplighet där sidövergången kapat satsens subjekt.]