Nädhult min barndoms by

Nädhult min barndoms by

I Kinnareds församling ligger byn Nädhult som till arealen är församlingens största. Den ligger högt och vackert, berget går i dagen på flera ställen. Luften är underbar. Bland de yttersta gårdarna låg mitt hem. I Nädhult fanns 15 avstyckade gårdar i olika storlek. Folkmängden var som mest ca. 100 [därefter överstrukna tecken] personer, flertalet ungdomar. Det är förvånansvärt att det var uppehälle till så många. De flesta ungdomarna började arbeta på textilfabriken i Brännö, även några av de äldre hade sin inkomst där bredvid ett mindre jordbruk.

Byn var uppdelad med olika gårdsnamn. Längst ut i byn låg Yttergård, sedan Storegård, Västergård, Lillegård och Övastegård. Vägen som gick genom Nädhult har olika benämningar. Den började längst ut i byn vid Johannesa le (liden) [handskrivet tillägg: ”grind”], Höjderna, Krestine le, Persons ek, Gustavs le, Röa le och trekanten nere vid Kinnared.

Det var lång väg för oss skolbarn att gå. För oss som bodde ytterst i byn tog det nästan en timma. Där var stora backar att gå uppför. Nädhult ligger högt och fin utsikt var där, man kunde se ända ut till Ylaxered i Torup om det var klart väder, men nu har skogen växt upp så nu kan man inte se så långt.

Ja, nu är Nädhults by så gott som öde. Husen står tomma och en del har rivits ner. Buskar och sly växer upp på de förr odlade åkrarna. På vintern bor där bara 5-6 personer, några fler på sommaren. Danskar har köpt ett par hus och bor där på sin semester. Åkrarna krymper och det börjar växa skog. Det är nästan vemodigt att komma dit och få se denna förr så vackra by så förfallen. Men hur kommer den att se ut i framtiden.

Mitt hem bestod av ett fjärdedels mantal. Ägorna var också uppdelade med olika namn. Det var Skogen, Mossarna, Söahagen, Hästhagen och Torkbackarne. Åkrarna benämndes med Aspeplåten, Orrahyttan, Baggabolet och Tjäderbrännan.

I Yttergård var 6 ställen eller gårdar. Längst ut bodde Lindgren och Lina med barn Annie, Daniel, Ejnar, Syster [sic]. Sedan köpte Johan-Anders Johansson och hans hustru Inga denna gård och hade barnen Tilda, Selma, David, Johan och Hugo. Sedan bodde Johannes Karlsson med Anna-Krestina, Nelly och Alida. I andra giftet fanns Karl, Karin, Gustav, Maria och Signe.

Sedan låg Mårds, det var mitt hem. Pappa hade varit gift tidigare med Tilda Svensson och de hade barnen Anton, Julia, Annie, Karl. Sedan gifte han om sig med min mor Ida Andersson från Drängsered. Vi var bara två systrar, Svea och Göta.

På granstället bodde Josop [sic] och Tilda, båda hade varit gifta förut men hade inga barn tillsammans. Sonen till Josop, August, köpte gården av sin far. Han var gift med Tora. De hade två barn, Reinhold och Vivvi.

Granne till dem på ett mindre ställe bodde Johan Johansson. Han var änkling. Han hade varit gift med en judinna, därav kallades de för ”judarna i Nädhult”. Johan hade 4 barn, Lauris, Adolf, Malin och Alfred. Lauris dog ung men de andra tre levde till vid 80-årsåldern trots att de alltid varit sjukliga. Adolf köpte en tomt av sin far på vilken han byggde ett boningshus och gifte sig med Beata från Hallarna i Torup. De var barnlösa. De tjänade sitt levebröd på fabriken i Brännö.

Sedan bodde Henkels familj en bit ner från vägen. De hade också ett litet jordbruk med ett par kor. Augusta hette Henkels maka. De hade 6 barn. Arvid och Rickard åkte till Amerika som unga. Hilda dog ung och Josef drunknade. Hanna gifte sig och flyttade till Halmstad. Knut övertog det lilla jordbruket vid sidan av arbetet vid fabriken i Brännö. Deras far var smed där.

Sedan kommer vi till Storegård. Där var 3 gårdar: Anderssons, Helands, Hildas. Karl Andersson reste till Amerika. Hans hustru Anna skötte jordbruket. De hade två söner, Sten och Harald, vilka hjälpte Anna med gården tills Karl Andersson kom tillbaka från Amerika.

Stället intill var Helands. Där bodde Johannes Heland med sin maka Ida. Han var också byskomakare och jägare men brukade också gården. Deras barn var Richard, som dog ung, Anna, Märta och Astrid. Därintill låg Hildas. Hilda var änka efter Kristian Bengtsson. Deras döttrar hette Elsa och Ebba.

Sedan var det Lillegård, men där bodde ingen som jag minns. Det är lagt ihop med Övastegård. Det ägdes av Malkom och Lina. Så det var ett stort jordbruk, det övertogs av sonen Hans och hans maka Anna. Malkom hade 2 söner till och en dotter Hulda. Sönerna bosatte sig på Gottland, Hulda var sjuksköterska.

På ett ställe i Övastegård bodde Nils och Eva som bara [hade] en son, Johan. Han förblev ogift. Han övertog [överstruket ord] jorden och brukade den så länge han levde. Sedan skänkte han den till sina släktingar David och Nelly i Maås. Nu är husen obebodda och jorden nedlagd.

Det fanns också fattighus i Nädhult. Där hade en äldre dam bott som hette Krestina [handskrivet tillägg, sannolikt ”Moberg”]. Efter hennes död bodde församlingens orkeslösa där och en änka som hette Emelia Johansson passade dem.

Därnäst kommer man till Västergård. Han som ägde det hette Johannies. Deras barn var Johan och Alida. Modern dog när barnen växte upp, varför en syster till Johannies flyttade dit och hjälpte honom med barnen. Augusta hette hon.

På de två sista gårdarna i Nädhult, vilka också hörde till Övastegård, bodde på det ena Gustav Benediktusson och hans syster Anna och på det [överstruket/oläsligt] Johan Persson och hans maka Ida. De hade sonen Amandus som i sin tur gifte sig med Alma. Deras barn hette John-Axel och Maja-Lisa.

Sedan var byn slut, men fortsatte man ner mot Kinnared gick man förbi Persons ek (kärlekseken), som den också kallades. Där har ungdomarna sina träffar, därav namnet.

E. Abrahamsson