Nädhults ålderdomshem

Kommer ni ihåg sagan om Emil i Lönneberga? När hans mamma skickade Emil med julmat till fattighjonen i fattigstugan och den elaka kommandoran åt upp alltihop själv? Efter det ställde Emil till det stora tabberaset i Katthult som blev vida omtalat. Det var inte lätt att vara fattig, gammal och orkeslös på den tiden.

För hundra år sedan, eller närmare bestämt 1919, så bestämde den nybildade fattigvårdsstyrelsen att det skulle bli ett ålderdomshem i Nädhult. Där fanns en stuga som ägdes av en gumma som hette Kristina Johannesdotter och hon var så gammal och orkeslös att hon inte kunde klara sig själv. Det bestämdes att hon skulle dela stugan med två andra gummor som inte heller kunde klara sig på egen hand, de hette Susanna Svensdotter och Eva Larsdotter.

Kristina var väl inte helt nöjd med detta men fick foga sig. Fattigvårdsstyrelsen anställde även en föreståndare som hette Emilia Johansson. Så blev det som bestämt, ett ålderdomshem.

På den tiden fanns det inte någon folkpension eller något annat ekonomiskt stöd för gamla och fattiga människor, så det blev socknens uppgift att lämna mat och förnödenheter till de gamla. Det bestämdes hur mycket säd, potatis och mjölk varje gård skulle bistå med. Ibland var det barn från gårdarna som fick gå och lämna maten. Anders i Berg kommer ihåg att hans pappa berättade att han fick gå och lämna mjölk när han var en liten pojke och det tyckte han var lite skrämmande. De tre gummorna kunde ha ett väl grovt språk för en liten knatting. Dessutom var det nog både tungt och långt att gå.

De tre gummorna bodde i det lilla huset och sköttes väl om av föreståndaren i tio år. Man kan tänka att det var ett tungt arbete att vara föreståndare med att sköta matlagning och hygien med utedass och kallvatten.

Tråkigt nog så råkade Emilia, föreståndaren, ut för ett olycksfall och kunde inte fortsätta sin tjänst på ålderdomshemmet. De tre gummorna fick flytta in på större och nybyggda ålderdomshem. Susanna flyttade till Torups ålderdomshem och Kristina och Eva flyttade till Södra Hestra ålderdomshem. De blev riktigt gamla alla tre, nästan hundra år.

Det lilla huset som heter Kronan finns kvar än i våra dagar och står så vackert uppe på höjden. Runt huset växer det vitsippor och påskliljor på våren och de stora ekarna bakom har varit med i flera hundra år.

Jag kan inte låta bli att tänka på Emil i Lönneberga när jag promenerar förbi det lilla huset och hur eländigt fattighjonen hade det i sagan. Jag tror i alla fall att Kristina, Susanna och Eva hade det bra mycket bättre i Nädhults ålderdomshem.