Stora Kinnareds handelsbod – hundra år av handel vid järnvägen

År 1869 anlade Samuel Davidsson en lanthandel strax öster om Österån. Den kom att kallas Stora Kinnareds handelsbod, Bröderna Johanssons Diversehandel, Bröra Kalles affär och till sist Ivar Larssons affär. Under drygt hundra år följde den Kinnared från hästskjutsar och lösvikt till kassaapparat, kyldisk och planerna på en modern livsmedelshall.

## Fakta i korthet

- **Plats:** strax öster om Österån, i det område som då kallades Lilla Kinnared - **Grundad:** 1869 av Samuel Davidsson - **Byggnaden:** uppges ha flyttats från Torup, där den tidigare varit sockenstuga och skola - **Järnvägs- och postärenden:** 1877–1881 - **Kända namn:** Stora Kinnareds handelsbod, Bröderna Johanssons Diversehandel, Bröra Kalles affär och Ivar Larssons affär - **Gamla byggnadens sista affärsår:** 1970 - **Källäget:** seriens bäst dokumenterade handelsplats, men några namn och övergångsår skiljer sig mellan källorna

## Samuel Davidssons stora satsning

Samuel Davidsson ägde Stora Kinnared och spelade en avgörande roll när järnvägen drogs genom bygden. Han erbjöd mark för bana och station, grustag och bostad åt arbetsledningen. Redan 1869 lät han anlägga en lanthandel på egen mark.

När järnvägen började trafikeras 1877 blev handelsboden mer än en butik. Under fyra år skötte den uppgifter för järnvägen och posten, fram till dess att stationshuset stod klart 1881. Affären låg därmed mitt i den nya knutpunkt som växte fram kring spåret.

Davidssons eget liv slutade genom en järnvägsolycka i oktober 1887. Källorna anger olika datum, den 24 respektive 27 oktober, och dödboken bör kontrolleras innan ett exakt datum publiceras som säkert.

## Handlarna före Bröra Kalle

Den handskrivna handlarlistan och 1993 års sammanställning ger tillsammans följande tidslinje:

- omkring 1870–1877: **P.M. Bergqvist** och **Niklas Gill** - omkring 1877/1878–1880: **L.J. Börjesson**, med osäker övergång till nästa handlare - omkring 1878/1880–1882: **J.M. Bååth**, i berättelsen kallad Jöns Nilsson Bååth - 1882–1884: **Gottfrid Persson** - 1884–1913: **Anders Magnus Johansson**

1993 års text skriver I.M. Bergkvist och kallar Gill endast ”en soldat”. En senare andragranskning av originalbladet visar tydligt P.M. Bergqvist och Niklas Gill. För Börjesson och Bååth skiljer sig åren mellan källorna. Det är bättre att redovisa osäkerheten än att skapa en skenbart exakt lista.

Anders Magnus Johansson var den som längst präglade affären före familjen Johansson. Registerbladet anger honom som född den 4 februari 1851 och hans hustru Kristina Johansdotter som född den 22 augusti 1865. I materialet finns också namn på bodbiträden och pigor, vilket visar att handelsboden var både arbetsplats och hushåll.

## Bröderna Johansson och Bröra Kalle

År 1913 tog bröderna David och Karl Johansson över. Deras föräldrar hade redan haft en liten affär vid Eskerydsfallen. Bröderna drev först verksamheten tillsammans under namnet **Bröderna Johanssons Diversehandel**. Senare fortsatte Karl ensam.

I folkmun blev affären **Bröra Kalles**. Karl Johansson beskrivs som lång och smal, vänlig, humoristisk och mycket uppskattad. Hans son Runo tog över under åren 1942–1944, med fadern Karl och systern Elsie som hjälp.

Karl hade upplevt ransonering under både första och andra världskriget. Handlarna fick ta emot kuponger, sortera och klistra dem på ark och redovisa systemet. Arbetet utfördes ofta på kvällar och helger utan särskild ersättning. Kunder behövde också hjälp att förstå kort och kuponger.

## En butik fylld av varor och dofter

Själva affärsrummet var litet och resten av huset användes som bostad. På gården stod magasin och bodar, och där fanns plats att binda hästar medan kunderna uträttade sina ärenden.

Bakom en vinklad disk fanns lådor och hyllor från golv till tak. Varor vägdes först på en gjuten balansvåg med järn- och mässingsvikter och senare på en våg med visare. Pappersrullar i olika bredder användes för karamellstrutar, jäst och andra varor. Nästan alla specerier såldes i lösvikt och östes upp med särskilda skopor.

Vid dörren stod under 1910- och 1920-talen en tunna med saltsill. I butiken blandades dofter av snus, torkad frukt, jäst, mjöl, kaffe och rökta medvurstar. Här fanns porslin, kaffekannor, glas, vaser, spik, nålar, tråd, tvättmedel och kopparputs. I magasinen låg säckar med salt, socker, kaffe, mjöl och gryn. Där fanns också fotogen, oljor, linolja, terpentin, tjära, färgpulver, jordbruksredskap, hästskor, rep, beslag, fönsterglas och reservglas till fotogenlampor.

Barn mindes karamellburkarna. Vuxna kom lika mycket för liar, seldon, grönsåpa och fodervaror. Den gamla lanthandeln var inte specialiserad. Den skulle lösa nästan alla vardagens behov.

## Virke, ägg och smör

Handeln gick i båda riktningar. Bönderna levererade ägg och nykärnat smör. Tågpersonalen hann gå till affären när tågen stod inne för vattenpåfyllning.

Ännu viktigare var virkeshandeln. Handlarna köpte skrädda sparrar och bjälkar, slipers och så kallade props, gruvstöttor för engelska kolgruvor. Virket lades upp vid bjälkgården intill järnvägen och fraktades vidare till Halmstad för export. Anders Magnus Johansson uppges ha varit särskilt betydande i denna handel genom sina kontakter med trävaruexportören S.M. Mårtensson.

När lokala sågverk och särskilda trävaruhandlare växte fram minskade lanthandlarnas roll som uppköpare. Affären blev stegvis mer av en ren butik.

## Ivar Larsson tar över

Den 10 juli 1944 började den tjugoårige Ivar Larsson som handlare. Han var son till Sven Larsson på Kinnareds gård och hade arbetat två år i Harry Greens affär. Karl Johansson och dottern Elsie hjälpte till under de första åren.

Lokalen var trång och mycket av sortimentet låg ute i magasinen. Ibland fick alla som arbetade springa ut samtidigt för att hämta det kunderna ville ha. Tempot var samtidigt annorlunda. Ett affärsbesök fick ta tid.

En berättelse handlar om Johan i Västergård som kom före öppning för att köpa en lie. Han jämförde olika fabrikat och prövade skärpan med ett tvåkronorsmynt. Först efter flera timmar var han färdig. En lie kostade enligt källan omkring tre kronor vid tiden för händelsen.

Till julskyltningen 1948 hade Ivar byggt ut affären med ett rum mot järnvägen. År 1960 togs även det andra gavelrummet i bruk, så att hela bottenvåningen användes för affären. Den gamla byggnaden kunde därefter inte utökas mer på ett praktiskt sätt.

## Från lösvikt till moderna system

Kassaapparaten ersatte penninglådan. Elektriska kaffekvarnar gjorde det möjligt att välja grov- eller finmalet kaffe. En kyldisk och skärmaskin breddade utbudet av kött och charkvaror.

Handel på kredit förekom genom kontraböcker där inköpen skrevs upp och betalades månadsvis. Varorna köptes in från grossister och deras resande försäljare. Senare samlades kolonialhandeln i större kedjor. Ivar köpte först genom Vivo och gick över till ICA 1972.

År 1969 började han bygga en helt ny affär på tomten intill. När den öppnade den 10 juli 1970 avslutades butiksepoken i den gamla lanthandelsbyggnaden efter drygt hundra år.

## Ett hus försvinner, minnet består

Den gamla byggnaden revs senare för att ge plats åt ett bostadshus. Därmed försvann den fysiska plats där Kinnaredsbor under generationer hade köpt salt, sill, kaffe, snus, liar och karameller.

Men handelsboden levde vidare i språket. ”Bröra Kalles” var inte bara ett namn på en affär. Det blev ett sätt att minnas en tid när butiken också var lager, uppköpsplats, postkontor, järnvägsexpedition och mötesplats.

## Källor och källkritik

- KHF-BER-0034, *Lanthandlarna i Kinnared*, s. 1–6. - KHF-ALL-0005, *Lanthandlarna i Kinnared*, s. 1–3. - KHF-MAN-0066, *Stora Kinnared Handelsboden och Ådalen*. - KHF-ALL-0001, *Beskrivning av orten Kinnared*, avsnittet om Samuel Davidsson.

Källorna är detaljerade men bygger delvis på minnen och en sammanställning från 1993. Handlarlistan har flera rättade läsningar. Samuel Davidssons dödsdatum och övergångsåren 1877–1882 behöver kontrolleras i primärkällor.

## Efterlysning

Vi söker fotografier av affären från olika ägarperioder, kontraböcker, kvitton, varupåsar, skyltar och berättelser från kunder eller tidigare biträden. Särskilt värdefullt vore bilder som visar magasinsbodarna och butiken före och efter utbyggnaden 1948.