Del 4: Ögårn eller Ögon

På ett torp kan man förvänta sig att hitta en yxa, en lie och kanske några enkla jordbruksredskap.

Men på Ögårn, eller Ögon som namnet också skrivs i föreningens material, möter vi något helt annat.

Här fanns en man som arbetade med trä, byggde möbler, tillverkade instrument, spelade musik och försökte sig på handel.

Och kring honom växte berättelser om kärlek, Näcken och det övernaturliga.

Hans namn var Johan Anders Arvidsson. Föreningens arkiv anger honom som född 1839 och död 1910, även om personuppgifterna fortfarande behöver verifieras mot kyrkböckerna.

Johan Anders Arvidsson beskrivs i Josua Anderssons material som finsnickare.

Men ordet räcker nästan inte.

Arkivets sammanställning kopplar honom till möbelsnickeri, svarvning, kisttillverkning och instrumentmakeri.

Det betyder att Ögårn måste ha varit mer än bara ett boställe.

Här fanns ett hantverk.

Föreställ er arbetsplatsen: trästycken som väntar på att formas, hyvelspån på golvet och verktyg som använts så länge att handtagen blivit blanka.

Vi ska samtidigt vara försiktiga med detaljerna. Arkivets egen granskning säger uttryckligen att vissa hantverkstermer fortfarande behöver sakkunnig kontroll.

Johan Anders dyker dessutom upp i berättelsen om Kinnareds tidiga handel.

Föreningens material anger att han började med handel omkring 1866.

Det är särskilt intressant efter vår förra berättelse om Hildatorpet.

Där fanns uppgiften att handelsboden i Hildatorpet kan ha varit Kinnareds första fasta affär. Men materialet om Johan Anders Arvidsson visar att även han bedrev handel under denna tid.

Det betyder att frågan:

”Vilken var egentligen Kinnareds första affär?”

fortfarande är öppen.

Och det är precis så lokalhistorisk forskning fungerar. En berättelse ger ett svar. Nästa dokument gör svaret mindre självklart.

Johan Anders var dessutom byspelman och instrumentmakare.

I arkivmaterialet förekommer olika instrument och bland annat termen psalmodikon. Men föreningens egen arbetsöversikt markerar att instrumentnamnen behöver kontrolleras innan vi slår fast exakt vad han byggde.

Själva bilden är ändå fascinerande.

En finsnickare i Kinnared som inte bara formade trä till möbler och bruksföremål utan också till sådant som kunde skapa musik.

När arbetsdagen var över kunde samma händer som hållit i hyveln hålla i ett instrument.

Här lämnar vi de mer dokumentära uppgifterna och kliver över till folktraditionen.

I materialet kring Johan Anders finns berättelser där både Näcken och djävulen förekommer. Arkivets granskare har därför särskilt markerat att dessa uppgifter ska presenteras som just folktro, inte som historiska händelser.

Det är viktigt.

Men det gör dem inte ointressanta.

Tvärtom.

Berättelser om Näcken har under lång tid varit förknippade med musik och spelmän. När en ovanligt skicklig spelman fanns i bygden kunde sägner börja växa kring varifrån skickligheten egentligen kom.

Vi vet inte hur gamla berättelserna om Johan Anders är eller hur de förändrats när de berättats vidare.

Men någon tyckte att de var värda att bevara.

Och därför finns de kvar.

Föreningens sammanställning berättar också att materialet innehåller en kärlekshistoria kring Johan Anders och Anna Britta.

Här är underlaget ännu inte tillräckligt granskat för att vi ska återberätta detaljerna som fakta.

Det får bli en liten stängd dörr tills originalmaterialet och personuppgifterna är bättre kontrollerade.

Men namnet Anna Britta finns där.

Och kanske känner någon av våra läsare igen berättelsen.

Johan Anders Arvidssons liv fick enligt föreningens material ett tragiskt slut.

Han anges ha dött 1910, och berättelsen kopplar dödsfallet till brandrök eller rökgaser.

Även denna uppgift bör kontrolleras mot originalhandlingar innan alla omständigheter återges.

Men omkring 1910 tystnade alltså verkstaden.

Snickaren, spelmannen, instrumentmakaren och handelsmannen var borta.

Kvar blev berättelserna.

Ögårn visar varför den här serien inte bara handlar om hus som försvunnit.

Ett torp kan vara en ingång till en människas hela värld.

Här hittar vi hantverk.

Handel.

Musik.

Kärlek.

Folktro.

Och en människas försök att skapa sig ett liv på den halländska landsbygden under 1800-talet.

Det finns dessutom ett mysterium redan i namnet:

Varför kallas platsen både Ögårn och Ögon?

Det återstår att reda ut.

Känner någon till exakt var Ögårn/Ögon låg och om några spår finns kvar?

Finns det något föremål, möbel eller instrument som enligt familjetraditionen tillverkats av Johan Anders Arvidsson?

Har någon hört berättelserna om spelmannen och Näcken i en äldre version?

Och känner någon till Anna Britta och kärlekshistorien som nämns i materialet?

Dagens artikel bygger framför allt på Kinnareds Hembygdsförenings dokument Torpet Ögårn eller Ögon, tillskrivet Josua Andersson, samt föreningens arkivregister och arbetsöversikt. Dokumentet omfattar tre sidor och har OCR-behandlats, men granskningen pågår. Den sista sidan innehåller handskrivna anteckningar som ännu inte är fullständigt transkriberade. Arkivet anger uttryckligen att folktroberättelserna ska behandlas som sådana och att vissa hantverks- och instrumenttermer behöver sakkunnig kontroll.