Del 5: Skogstorpen

Det finns platser där skogen nästan har suddat ut människan.

En gammal stenmur löper mellan granarna. En glänta är märkligt jämn. Syrener eller ett fruktträd står kvar där ingen längre bor.

Och någonstans under mossan kan resterna efter en spis eller husgrund fortfarande finnas.

I Kinnareds nordligaste delar, mot Drängsered och Gryteryd, låg flera sådana skogstorp. I föreningens material nämns bland annat Dungatorpet och Stenhyltorna, tillsammans med platser som Bökesjön och Torekärrsjön.

I dag ska vi därför göra något lite annorlunda.

Vi lämnar det enskilda torpet för en stund och följer människorna som levde längst ute i skogsbygden.

Föreningens material beskriver hur många av skogstorpen växte fram framför allt under senare delen av 1700-talet och under 1800-talet.

Här bröts ny mark.

Sten flyttades.

Små åkerlappar skapades där det gick.

Torparfamiljernas tillvaro byggde samtidigt på mer än vad den egna jorden kunde ge. Arbete och dagsverken var en viktig del av försörjningen.

Det är lätt att i efterhand se ett rött torp framför sig som något idylliskt.

Men det var arbetsplatser lika mycket som hem.

En detalj i föreningens material gör skogstorpen särskilt mänskliga:

barnens skolväg.

Arkivets sammanställning lyfter just skolvägen som en viktig del av berättelsen om skogstorpen.

För barnen började dagen inte vid skolans dörr.

Den började hemma i torpet.

Därifrån skulle de ut genom skogen och vidare mot undervisningen. Hur långt varje enskilt barn gick behöver vi fortfarande knyta till respektive torp och tid, så några exakta kilometer ska vi inte hitta på.

Men själva skolvägen fanns där.

På vintern i mörker och kyla.

På hösten över blöta stigar.

På våren när snön smälte och vägarna förändrades.

Det är en del av torparlivet som lätt försvinner när historien bara blir namn och årtal.

Sedan började människor lämna skogstorpen.

Föreningens material berättar om barn och emigranter från skogstorpen och om Amerikaemigration som en del av utvecklingen.

För någon som vuxit upp på ett litet torp måste steget ha varit enormt.

Från en värld där man kände vägen mellan torpet, grannarna och bygden till en biljett över Atlanten.

Men här behöver vi fortsätta forskningen.

Vilka var de?

Vilka torp lämnade de?

Var i Amerika hamnade de?

Och finns deras brev kvar någonstans?

Föreningens arkivregister pekar ut emigranterna som en viktig del av materialet, men innan vi kopplar specifika emigranter till specifika skogstorp behöver uppgifterna kontrolleras mot torpregister, kyrkoböcker och mantalsmaterial.

Under 1900-talet förändrades skogsbygden.

Människor flyttade.

Torparsystemet försvann.

Små jordbruk övergavs.

Och stugor som hade varit hem åt generationer stod plötsligt utan någon som behövde dem.

Här innehåller föreningens material en detalj som nästan gör ont att läsa.

Det berättas att flera välbevarade stugor revs när torpens tid var över.

Det betyder att alla torp inte försvann därför att de hade ruttnat bort.

En del stod fortfarande kvar.

Men de hade förlorat sin funktion.

Virket kunde vara mer användbart någon annanstans än huset var på sin gamla plats.

Och då försvann ännu en liten bit av landskapet.

Arkivmaterialet använder ett fint ord:

ödetomter.

Huset kan vara borta.

Människorna kan ha flyttat för hundra år sedan.

Men själva platsen finns kvar.

Och den som vet vad man ska leta efter kan fortfarande läsa landskapet.

En stengrund.

En gammal brunn.

Odlingsrösen.

En jordkällare.

En ovanligt gammal syren.

En väg som inte längre leder någonstans.

Skogen har inte raderat torpet.

Den har bara lagt ett nytt lager ovanpå det.

Just därför blir nästa steg i Torpen som försvann spännande.

Vi vill inte bara samla torpens namn.

Vi vill försöka placera dem på kartan och koppla människorna till platserna.

Vet du var Dungatorpet eller Stenhyltorna låg?

Har du gått förbi en gammal torpgrund i skogarna i norra Kinnared och vet vad platsen kallades?

Finns fotografier från något av skogstorpen innan byggnaderna försvann?

Har din familj berättelser om någon som lämnade ett torp här för Amerika?

Berätta gärna. Ett namn på baksidan av ett fotografi kan vara precis den pusselbit som behövs.

Artikeln bygger främst på Kinnareds Hembygdsförenings dokument Skogstorpen i Kinnared, tillskrivet Josua Andersson. Dokumentet omfattar två sidor och är OCR-behandlat och granskat en gång. Föreningens arbetsregister beskriver det som en översiktskälla för skogstorpens uppkomst, torparnas försörjning, skolvägar, Amerikaemigration och torpens avfolkning. Registret markerar samtidigt att socialhistoriska generaliseringar och uppgifter om enskilda torp behöver korsas mot torpregister och mantalsmaterial innan de betraktas som slutligt verifierade.