Tvätten har genomgått en stor förändring under 50 år

TVÄTTEN HAR GENOMGÅTT EN STOR FÖRÄNDRING UNDER 50 ÅR.

Förr bykade man sin tvätt. Man hade många hemvävda saker som man var rädd om. Till luten använde man björkaska. Man fick elda sin spis med björkved och ta vara på askan. Askan sållades väl och lades sedan i en tygsäck.

Dagen före bykdagen hade all smutstvätt blötlagts. Tvättdagen skulle sedan all tvätt gnuggas mot en tvättbräda för att bli ren. Det är bara vittvätten som skall bykas. Man har ett stort bykkar som man ställer intill tvättgrytan, där luten värms upp. I botten på bykkaret lägger man flaskor, särskilt framför tapphålet, så att luten kan rinna ut. Lutensäcken lägger man sedan över flaskorna. Sedan börjar man lägga ner tvätten. De grövre plaggen lägger man först. Om första lagret läggs på samma led som bräderna i botten på karet, så lägger man nästa varv vinkelrätt mot föregående. Det tredje snett över. Tvätten varvas så tills karet är fullt. Överst lägger man ett s.k. byklakan och så kan man börja ösa kokande vatten med en skopa över tvätten. Så bildas lut. Luten får sen rinna ut i en balja, öses över till tvättgrytan för att på nytt värmas upp. Luten skall ösas över tvätten 8–10 ggr. Varje gång får luten stå över tvätten c:a 15 minuter. Vid varje upphettning av luten skummar man den väl. Efter sista avtappningen häller man rent hett vatten över tvätten, som får stå så över natten.

Sedan är tvätten klar att sköljas. Det gjorde man på olika sätt. Den sedan gammalt använda metoden att klappa kläderna vid en bäck med rinnande vatten, utbyttes mot vanlig sköljning, som var mindre påfrestande för kläderna. Man måste skölja mycket noggrant, så att all luten kom ut ur tvätten.

På 50-talet kom tvättmaskinerna. Så nu är det bara att trycka på knappar.

Alice Johansson, Maås, Kinnared